Dagen efter

Igår gick min älskade mormor bort. Kl 21:20 slutade hennes hjärta att slå och hon somnade in för att ALDRIG vakna mer...

Idag på morgonen var det svårt att bestämma mig om jag skulle gå till jobbet men tillslut bestämde jag mig gå till jobbet... Väl där så satt jag och drack kaffe på morgonmöte, jag lyssnade inte så mycket på vad de sa istället satt jag och funderade på vad alla frågade...
- Hur mår du
- Hur känner du dig??
När vårat korta morgonmöte var slut så hade jag kommit fram till att jag inte vet vad jag känner eller mer sagt att jag inte känner något alls i alla fall nu.
Jag har oroat mig hela dagen varför jag inte känner något eller gråtit något...
Min arbetskamrat Britta sa att det kan bero på att mormor har varit jätte dålig länge så på något sätt har jag har bearbetat "sorgen" innan
jaja så kan det vara men det är lite oroande

Mormor

Mormor är väldigt sjuk, hon har legat i respirator dialys för några veckor sedan. Hon blev väckt och allt verkade "stabilt".
När jag var hos mamma idag fick jag reda på att hon ligger i resperator igen och det verkar väldigt mörkt nu. Läkarna vet inte om de ska göra en dialys igen, de har ingen aning om hennes kropp ska orka det en gång till...
Mamma pratade med narkos läkaren vid tre tiden idag och han sa att de är nog slutet, om hennes lever inte skulle med något underverk bli bättre så ska de ta bort alla hennes midiciner och låta henne somna in.
Detta låter hemskt men men... Vi vill inte att hon ska lida och jag tror att min älskade mormor har vetat somna in och inte vakna igen ett tag nu...
Nu väntar jag bara på samtalet från mamma att allt ska vara slut.

Denna tanke skrämmer mig... Jag är väldigt orolig för min mamma som mister hennes mamma och min älskade morfar som mister sin fru som han älskar.

Denna låt berör mitt hjärta mycket

En fin låt